Världspremiär!

Låt mig presentera en irländsk frihetssång som utspelar sig på 1000-talet, skriven i Sävsjö -Småland-Sverige på 2000-talet. Tänk vad världen ändå är liten. Tidsåldrar och kulturer flyter samman i det som vi kallar cyberrymden. Lee Maguire är smed i 1000-talets Irland när han blir bortrövad av "The horrible norsemen" (Vikingar), förd till norden och såld som träl med det nya namnet "Fulner". Återstoden av sitt liv drömmer han om att en gång få återse sitt Irland och sin älskade Mariah och slutligen få delta i kampen mot vikingarna genom att smida tusen svärd. Magnus Barfot var den sista vikingahövdingen som stupade på Irland år 1103 men det nordiska väldet över Dublin skulle bestå till 1171 och då var Lee för länge sedan död. Irländarna fick dock framledes underkasta sig det engelska kungariket. Egentlig självständighet fick man inte förrän 1949 så det tog ju ett tag.

Ljudversionen nedan är på engelska med en väldigt konstig irländsk/skotsk accent imitation uppblandad med småländsk svengelska. Kan det bli mer mångkulturellt? Här följer den svenska texten, men jag varnar er som är känsliga för det är en blodig historia.

LEGENDEN OM LEE MAGUIRE

Mitt namn är Lee Maguire och jag är såld som slav

på morgonen så kom de helt plötsligt från vårt hav

Tusen hemska nordmän som tog vad de ville ha

de plundrade och brände allt innan de gav sig av

Hemma var jag aktad som en stark och skicklig smed

en god och lydig kristen men nu är det slut med det

Familjen den är splittrad, blott minnet har jag kvar

av min älskade och mina barn och den jag en gång var

Min herre heter Knut hans egendom jag är

han gav mig namnet Fulner och han kallar mig för träl

Det är en elak herre, sanna mina ord

med piskan tvingar han mig hacka i hans magra jord

Säg mig Gud vad har jag gjort, i vad består min synd?

hellre tog jag ödets lott att vara döv och blind

Än att gå här som en främling och hunsas likt ett svin

medan herren knut förlustar sig med kvinnor mjöd och vin

Jag längtar hem till Irland, bort från is och snö

till de gröna kullarna, till min karga vackra ö

och min älskade Mariah, så mjuk och varm och rund

om jag din barm fick hålla om! Blott för en kort sekund!

Men en dag så ska vi resa oss mot vikingarnas här

och smeden Lee Maguire ska smida tusen svärd

Hedningarnas rike ska dränkas i sitt blod

aldrig mer så ska vi hunsas till att hacka deras jord!

Irland

Där har jag aldrig varit rent fysiskt. Men i tankarna är jag där rätt ofta nu eftersom jag snart ska spela på en irländsk afton. En sisådär 30-40 irländska låtar håller jag på att repa in. The Pogues med dess forne frontfigur Shane MacGowan kan man inte gå förbi när man söker efter irländsk musik. Egentligen är det väl ett under att denne rumlare och suput fortfarande lever. Enligt hans egen utsago har han aldrig skrivit en låt nykter eftersom han i princip aldrig varit nykter sedan 12-årsåldern. Visst säger han säkert så för att odla myten om sig själv, det finns ju olika berusningsstadier och låtar uppkommer knappast när man är dyngfull. Det finns absolut inget romantiskt med försupna konstnärer och Shane har väl numera supit bort det mesta av sin kreativitet. Men ur dessa "living on the edge" artister uppstår det stundtals konst som är så ren, naken och självutlämnande att den formligen suger musten ur dig. Och Shane själv är en mästare på att avslöja förljugna romantiska föreställningar. I Fairytale of New York, Pogues största hit, klär han av julen. Denna låt brukar numera flitigt spelas i radion kring julen. Men julen utgör bara själva ramhandlingen. Egentligen handlar den om kärlek, längtan och av missbruk grusade drömmar, så som det tedde sig för två immigranter efter andra världskriget. Så nu mina vänner, är det dags att kasta ut och klä av julen.

It was christmas eve babe, in the drunk tank...

Se, lyssna och njut här:

http://se.youtube.com/watch?v=Ff3aoSyYOVs&feature=related

Min egen irländska identitet håller nu på att ta form. Jag strävar inte efter att bli lika försupen men skägget har odlats och det är till och med glesare än Shane Mac Gowans. Därför vågar jag bara spara bockskägg. En låt i irländsk tappning håller jag också på att snickra ihop. Den handlar om en irländsk smed på 1000-talet som blev bortrövad av vikingar och såld som träl uppe i kalla norden. Jag hoppas att den ska bli färdig till spelningen. Här är annonsen:

http://www2.vetlanda.se/lillamathuset/main.asp?siteid=1

Veckans fynd!

En signerad Jan Sparring skiva "Sången om en ny värld". "Vänliga hälsningar Jan Sparring" står det. Ska jag nu tolka detta som att Jan hälsar till mig från den nya världen? Eller kan det handla om en ren slump? Hur som helst är jag en stor beundrare av Jan Sparrings barytonstämma och så fort min vinylspelare är fixad ska jag njuta av detta fynd.

Priset?

Fem kronor på Erikshjälpens second hand butik.

Gott nytt år från ett vinteride

Denna bloggare har gått i vinteride och kommer att stanna där ett tag till. Det går dock fortfarande bra att lämna tips. Ha det bra alla så länge och gott nytt år. Vi hörs!