...börjar prövningen. Se bara på Sanna Kallur. Gränsen mellan fiasko och succe är hårfin. Alla kan känna igen sig i en besvikelse. Sannas tårar blev allas tårar och i sådana stunder behöver vi nåt att projicera vår ilska på. I det här fallet fick det bli SVT-reportern som plågade Sanna med en alltför lång intervju. En sund reaktion kan tyckas men när kvällstidningarna lanserar tittarstormen lyser i alla fall min varningslampa för hyckleri alltför stark.Men hallå reportrar! Har ni glömt vilken blaska ni skriver för? Eller har ni drabbats av ett plötsligt uppvaknande och blivit djupt engagerade i frågan om massmedias bristande respekt för integritet? Intressant i så fall.
Om den här bloggen blir besvikelse eller succe återstår att se. I vilket fall lär besvikelsen inte bli lika kollektiv som Sannas för det skulle innebära att jag hade flera hundra miljoner läsare. Men man vet ju aldrig.
2 kommentarer:
Klart att din blogg inte blir nån besvikelse. Man behöver väl inte vara så himla pretentiös? man kan väl bara skriva lite som man tycker? I så fall duger man ju jämt och det är ju bra. Det ska bli spännande att läsa om dina tankar.
Jo, men du vet min nedärvda norrländska kärvhet knackar mig ständigt på axeln och påminner mig om att allting faktiskt kan gå åt
h-vete. Därför känns det bra med din uppmuntran. Tack.
Skicka en kommentar