måndag 1 september 2008

Gravitation och Pink Floyd

Det är inte bara Sävsjö som expanderar. Hela universum expanderar. Ägnade kvällen åt två TV-dokumentärer. Jag började med "Gravitationens gåta". Visste ni att gravitationen är universums svagaste kraft? Den svaga kärnkraften, som är universums näst svagaste kraft, är hela tusen miljoner miljoner miljoner miljoner miljoner miljoner (1000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000) gånger starkare än gravitationen. Faktum är att gravitationen är så jävla svag att den egentligen är oförklarlig eftersom den inte kan förenas matematiskt med de andra krafterna. Ändå är den ju högst påtaglig, varje dag får man ju kämpa mot den. Det börjar ju redan på morgonen när man ska ta sig ur sängen.

Om gravitationen är så fruktansvärt svag, men ändå är så svår att besegra i sådana stunder hur klen är man inte själv då? Kan man ju fråga sig.
Gravitationen verkar på enormt stora kroppar. Det är därför den ändå känns. Reagera nu inte med bestörtning. Det är inte människokroppar vi snackar om här utan himlakroppar. Var lugn.

Det andra programmet var en dokumentär om Pink Floyd. Som alla vet en kultgrupp inom den psykedeliska och proggresiva rocken. Syd Barret, det tidiga bandets frontfigur och låtskrivare som egentligen satte sin prägel på hela bandets resterande karriär (enligt dem själva) hamnade tidigt i ett LSD-missbruk och försvann in i mentalsjukdom. Som tack för detta fick han sparken och ersattes av David Gilmour. Några år senare blev bandet ångerfulla över denna bryska behandling och tillägnade därför hela skivan "Wish you were here" åt honom. Syd Barret levde isolerat och målade tavlor återstoden av sitt liv och dog vid 60 års ålder i sviterna av sin diabetes. Kultförklarad långt innan sin död.

Vad säger oss detta?
Att gränsen mellan geni och galenskap är hårfin?
Eller att vem som helst kan bli galen av LSD?
Det är ju en drog som kan ge dig illusionen av att du faktiskt kan flyga.
Men denna illusion känns ju ändå inte helt galen med tanke på att gravitationen är så fruktansvärt svag.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Har du snöat in på fysik nu igen. Kommer ihåg när du satt i köket hemma hos oss och efter ett par tre öl försökte förklara relativitetsteorin med hjälp av ett bregottpaket och en bordskniv som skulle föreställa ett tåg som åkte ifatt sig själv, eller hur det nu var. Sen var det något om Niels Bohr och kvantfysik också. Jag förstod inte riktigt hur du menade men höll med. Du var lycklig, ölen var god, stämningen gemytlig där i köket och ute blåste kalla höstvindar.
Broder Daniel

Mattias Linder sa...

Snöa in sig på fysik borde alla göra. Det är en av existensens grundbultar. Jag grämer mig varje dag för att jag inte fötts till ett matematiskt snille så att jag fullt ut kan förstå fysikens språk. Jag får ta hjälp av metaforerna istället. En dag kommer du också att förstå det här käre bror.

Anonym sa...

Nyss gjorde jag ett djupt inlägg i fysik och Pink Floyd debatten väl framme vid publicera ditt inlägg så havererar datoruppkopplingen och hela innlägget försvinner. Just nu känner jag bara, gravitationen fungerar ju, lägg energin på få ordning på bredbandstekninken.

Mattias Linder sa...

Jag beklagar att din bredbandsuppkoppling strular. Hade varit intressant att ta del av dina tankar kring gravitationen och Pink Floyd. Att gravitationen fungerar är vi nog alla överens om, den stora frågan är ju hur den fungerar. Bakom en bredbandsuppkoppling verkar ju en annan av de fyra fundamentala krafterna, nämligen elektromagnetismen. Varför ditt bredband inte funkar är jag inte rätt man att svara på men om du vill veta hur elektromagnetismen fungerar så ber jag dig djupare studera Maxwells ekvationer som skrevs redan på 1800-talet. Gravitationen däremot, är fortfarande en gåta.

Sara sa...

För övrigt kan jag rekommendera "The Pink Floyd and Syd Barett story" en annan dokumentär som fokuserar mer på Syd Barett och hans tragiska liv. Den visades på svt för några år sedan och är väldans bra.
Tjing från syster yster.

Mattias Linder sa...

Tack för tipset!