Operation marknadsföring!

Ida-Marie. Blivande stjärna på pop och schlagerhimlen´




Sävsjörevyn på Youtube

Till två arga systrar!

Tillägnas två arga systrar; Långa skuggan och Skogsviola. Tror denna skulle platsa i "Röda sångboken"

Henrik Schyffert slog mig hårt i magen!

Missade Henrik Schyfferts direktsändning av The 90s - ett försvarstal men såg den igår på svt-play. Jag rekommenderar er som inte har sett den att göra det. Jag behöver inte skriva någon lång hyllningsrecension för de finns redan i överflöd om ni bara googlar lite. Kan bara säga att det var det roligaste, intelligentaste och mest gripande jag sett på riktigt länge. I sin show visar han på hur komedi och tragedi har en trådfin skiljelinje. Det är ju förvisso ingen ny sanning men när just Schyffert, som förknippas med ytligheten och ironins årtionde för in allvar och djup blir det så naket och äkta att det känns som ett slag i solar plexus. För oss 60-talister är ju också igenkänningsfaktorn extra bidragande. Håller helt med om att vår egen föräldrageneration lämnade ett vilset vakum efter sig eftersom de redan hade protesterat, revolutionerat och tagit ställning för att förändra samhället. Hur gör man uppror mot en sådan generation? Just det, genom att inte ta ställning överhuvudtaget. I Schyfferts fall med ironin som vapen. Visst blir man något full i skratt när jag tänker på hur jag en gång, på halvt skämt sa till mina föräldrar att jag funderade på att låta bli att rösta. Det var detsamma som att svära i kyrkan! Nu gjorde jag aldrig slag i saken, hemma var jag alltför laglydig och absolut inte någon upprorsmakare. Det var min käre bror som skötte den saken. Dock var det så att motsatta politiska åsikter var mor och far redan förberedda på att bemöta, de hade de ju gjort i hela sitt liv. Diskussionerna runt middagsbordet var många och högljudda, och ståndpunkterna var givna på förhand. Därför minns jag att jag fann dessa debatter något meningslösa. Ofta gick ju argumenten ut på att vi barn inte fick bli moderater och därvidlag har ju mina föräldrar lyckats med indoktrineringen. Nej! förlåt mor och far! Jag känner mig inte indoktrinerad. Jag fick bara ett infall av att jag kanske skulle bli upprorsmakare vid 40 års ålder men jag tror jag lägger ner det. Eller var jag kanske ironisk nu?

Här är länken:

http://svtplay.se/t/111146/the_90_s

Vilar igen

Har bestämt mig att vila från bloggen. Nya utmaningar väntar som kanske ger mig anledning att återkomma hit så småningom. Tack ni som stått ut med att besöka mig då och då. Fortsätter att följa er andra med stort intresse.

Denne man! Som sammanhanget fann!

Tror inte jag behöver göra fler inlägg om 200-åringen Darwin efter det här. Povel gjorde denna visa redan 1965, den säger allt. Digga Darwin!

Hur kunde de?

Välja min namnsdag som förlovningsdag. Det pågår en konspiration mot oss republikaner!

Fy skäms Daniel och Victoria!

Jukka och Pekkas protestvisa.

Den här visan är något inaktuell. Den kom till i somras när bensinpriset sprängde 15 kronors vallen. Men lagom till semestern är den säkert aktuell igen. Därför vill Jukka och Pekka mana till kamp!

Gasmask

Odörproblemet kan snart vara ur världen. Nu har jag nämligen varit på fortbildning i jobbet och utprovat en personlig gasmask. En välsignad gåva från landstinget. Tack!

Böcker jag önskar läsa i år

Profeter, kärlek och ond bråd död. – Gamla testamentet läst av ett Guds barnbarn/Stellan Ottosson

Den bästa av världar/Ulf Danielsson

Tintin till sjöss-utställningsbok/Yves Horeau

Fysik för filosofer-den moderna fysikens idevärld/Raymond Snijders

En skruv lös?-Galenskaparna och after shave, en sannsaga/Viveka Hagnell

Grattis Tintin!

I januari fyllde den anspråkslöse journalisten Tintin 80 år och med det här inlägget vill jag passa på att framföra en hyllning till denna figur som betytt väldigt mycket för mig. Som liten älskade jag Tintin och än idag drabbas jag då och då av längtan att få sluka ett album. Idag betyder en stunds Tintinläsning avkoppling och trygghet. I min barndom gav mig Tintin allt jag behövde. Därhemma på sängen i pojkrummet fick jag resa runt hela världen genom hans äventyr. Äventyren har en otrolig dramatik samtidigt som de är bildande vad gäller geografi, historia, politik och religion, egentligen allt som har med livet att göra. Ja, utom kvinnor och kärlek möjligtvis, men på den tiden var ju inte sånt det viktigaste i livet. Tack vare Tintin har jag fått resa till månen, tagit mig igenom Himalayas bergmassiv och träffat snömannen, besökt inkafolket i Peru, opiumbarer i Shanghai, kämpat sida vid sida med gerillarörelser i sydamerika, varit nära jordens undergång i norra ishavet mm. Äventyren och flykten in i en annan värld var det som främst lockade mig som barn. Idag är humorn kanske den största behållningen, främst tack vare den burleske kapten Haddock och den lomhörde och förvirrade proffessor Kalkyl som med sina repliker och slapstick ständigt roar mitt sinne.

Låt mig få avsluta med några ord som seriens skapare Herge fällt som jag själv är beredd att skriva under på;

"Jag tecknar för barnet jag en gång var och som jag fortfarande är. Jag har accepterat att jag inte är felfri. Man slutar aldrig att utvecklas"

Grattis och tack Tintin för allt!

En annan som jubilerar i år är Charles Darwin. Bli inte förvånade om framtida blogginlägg kommer att skrivas i både Tintin och Charles anda.

Veckans citat

Med tanke på rasism i en snutbuss.

Heja kärnkraft!

Hej! Mitt namn är Maud Olofsson. Jag tycker vi ska ha kärnkraft för jag tänker på våra barn och barnbarn. Och sen förstås generationerna som följer efter dem i sisådär hundratusen år. Nu beskyller gräsrötterna mig för att jag sviker centerns ideal. Men herregud! Vi kan väl inte riskera alliansens samarbete och mitt inflytande för några sketna kärnavfallstunnor! Nej, folk oroar sig så mycket. Det där med slutförvaringen löser säkert våra barn och barnbarn. Jag tänker på dem.

Fem värsta odörerna

Okej Danne Dizel! Jag hänger på listtrenden. Fem värsta odörerna:

1. Äggfis
2. Rutten fisk
3. Tåbira
4. Ovädrad fyllekvart
5. Vitlöksrap

Vårt ursprung?

Ni som är från andra landsdelar och läser det här kanske inte riktigt tar debatten om skapelse och evolution på allvar. Ni kanske ser kreationister som några enstaka marginaliserade stollar. Så är det naturligtvis om man ser till landets befolkning i stort men på den platsen jag bor är debatten högst levande, mitt i bibelbältet som jag lever. Med kreationist menar jag i det här fallet någon som tror ordagrant på skapelsen så som den står i bibeln. Har genom åren, haft diskussioner med förespråkare för denna världsåskådning. Första gångerna redan i högstadiet på Vitalaskolan i Vetlanda. På den tiden fördes väl debatten mer i form av verbal pajkastning. Mognaden och argumentationsförmågan har förhoppningsvis utvecklats i positiv riktning sedan dess. För någon vecka sedan hade jag en diskussion med en av dessa förespråkare. Högt i tak är det och vi respekterar varandra men åsiktsmässigt skiljer det stundtals ljusår mellan oss. Samtalet spretade åt alla möjliga håll men vi berörde bland annat jordens tillblivelse, ålder och sanningshalten i evolutionsteorin. En vanlig argumentationsteknik från kreationister brukar vara att de gärna lanserar vetenskapliga argument för att evolutionsteorin är felaktig. I det här fallet handlade det exempelvis om att C 14 -metoden hade bevisats vara oduglig. En teknik som för övrigt inte alls används för att bestämma jordens ålder. Andra exempel kan handla om att ett ozonlager inte kan bildas i vår atmosfär. Det ska tydligen vara fysikaliskt omöjligt och detta ska vara bevisat vilket måste betyda att gud har varit där och pillat dit det i efterhand. Problemet med sådan argumentation är ju att du i princip måste vara fysiker, geolog, astronom och kemist på en och samma gång för att kunna bemöta den. Därför brukar jag nuförtiden bemöta dessa argument med att "ge mig en vecka att läsa in mig på ämnet". Den här gången fick jag dock äran att ta del av den andra sidans litteratur. Min meningsmotståndare försåg mig med boken "Vårt ursprung" författad av kreationisten Mats Molén. Jag förmodar att han på nåt sätt ville öppna mina ögon och jag måste, efter att ha läst boken, medge att det lyckades! Ja, alltså. Jag har inte blivit kreationist utan jag har insett (vilket jag tidigare bara förmodade) att alla dessa "vetenskapliga" argument inte är annat än nonsens, rappakalja, pseudovetenskap, you name it. I boken lanserar författaren en för mig helt ny teori, "katasrofism", som bygger på att jordens nuvarande utseende är resultatet av en stor översvämningskatastrof (historien om noaks ark) och att jordens ålder med starka vetenskapliga belägg är ca 10000 år. Han medger dock att det har funnits en istid men att denna har skett under de senaste 10000 åren. Konstigt, för mig veterligen står det inget om någon istid i bibeln. Rätta mig om jag har fel ni som är bibelkunniga.

För den som bara är det minsta studerad i vetenskapliga metoder räcker det dock med att läsa bokens litteraturlista för att förstå att boken inte är något annat en ett propagandaverktyg. I boken som lanseras som fjärde omarbetade upplagan (år 2000) förklarar författaren i förordet att boken nu är uppdaterad med de senaste forskningsrönen. En snabb översikt i litteraturlistan ger mig dock informationen att de flesta källhänvisningarna refererar till litteratur från 70 och 80-talet. Boken skulle vid en vetenskaplig granskning således dömas ut enbart på källkritik! Och det behöver man ju inte vara naturvetare för att förstå.

Vem är då Mats Molén?

Ja, en enkel google-sökning ger mig informationen att han är en av Sveriges mest kända kreationister. Geovetare och ämneslärare i NO-ämnen, flitigt anlitad av kristna kyrkor och organisationer. 2001 blev han utsedd som "årets förvillare" av föreningen "vetenskap och folkbildning". Med stor iver verkar han se som sin livsuppgift att lägga fram bevis för att vetenskapen kan förenas med skapelseberättelsen. Det är just detta som är det absurda. Vetenskapen syfte är ju ett helt annat. Nämligen att förstå och förklara världen som vi upplever den helt oberoende av någon gudshypotes. Däremot har ju gudshypotesen fått revideras ett antal gånger genom vetenskapens framsteg och det är väl just det som är problemet för kreationisterna antar jag.

Det råder ingen konflikt mellan andlighet och vetenskap. Det är två väsensskilda begrepp. Tro är precis vad det är. Tro och ingenting annat. Vetenskapliga teorier är inte heller någon absolut sanning. Men en vedertagen teori baserar sig på sannolikheter utifrån insamlad fakta genom experiment och observationer och där har exempelvis evolutionsteorin bekräftats gång på gång. Forskarvärlden ingår inte i någon jättekonspiration mot religionen. De vill er inget ont, jag lovar. De som blir forskare blir det för att de är nyfikna och vetgiriga individer och vill ägna sitt liv till att förstå något om världen de lever i. En del av dem är religiösa och har en gudstro men de flesta är det inte.

Jag ser gärna kommentarer och debatt kring det här inlägget men efter det kommer jag nog lämna religionsfrågorna för ett tag, om jag kan...

Världspremiär!

Låt mig presentera en irländsk frihetssång som utspelar sig på 1000-talet, skriven i Sävsjö -Småland-Sverige på 2000-talet. Tänk vad världen ändå är liten. Tidsåldrar och kulturer flyter samman i det som vi kallar cyberrymden. Lee Maguire är smed i 1000-talets Irland när han blir bortrövad av "The horrible norsemen" (Vikingar), förd till norden och såld som träl med det nya namnet "Fulner". Återstoden av sitt liv drömmer han om att en gång få återse sitt Irland och sin älskade Mariah och slutligen få delta i kampen mot vikingarna genom att smida tusen svärd. Magnus Barfot var den sista vikingahövdingen som stupade på Irland år 1103 men det nordiska väldet över Dublin skulle bestå till 1171 och då var Lee för länge sedan död. Irländarna fick dock framledes underkasta sig det engelska kungariket. Egentlig självständighet fick man inte förrän 1949 så det tog ju ett tag.

Ljudversionen nedan är på engelska med en väldigt konstig irländsk/skotsk accent imitation uppblandad med småländsk svengelska. Kan det bli mer mångkulturellt? Här följer den svenska texten, men jag varnar er som är känsliga för det är en blodig historia.

LEGENDEN OM LEE MAGUIRE

Mitt namn är Lee Maguire och jag är såld som slav

på morgonen så kom de helt plötsligt från vårt hav

Tusen hemska nordmän som tog vad de ville ha

de plundrade och brände allt innan de gav sig av

Hemma var jag aktad som en stark och skicklig smed

en god och lydig kristen men nu är det slut med det

Familjen den är splittrad, blott minnet har jag kvar

av min älskade och mina barn och den jag en gång var

Min herre heter Knut hans egendom jag är

han gav mig namnet Fulner och han kallar mig för träl

Det är en elak herre, sanna mina ord

med piskan tvingar han mig hacka i hans magra jord

Säg mig Gud vad har jag gjort, i vad består min synd?

hellre tog jag ödets lott att vara döv och blind

Än att gå här som en främling och hunsas likt ett svin

medan herren knut förlustar sig med kvinnor mjöd och vin

Jag längtar hem till Irland, bort från is och snö

till de gröna kullarna, till min karga vackra ö

och min älskade Mariah, så mjuk och varm och rund

om jag din barm fick hålla om! Blott för en kort sekund!

Men en dag så ska vi resa oss mot vikingarnas här

och smeden Lee Maguire ska smida tusen svärd

Hedningarnas rike ska dränkas i sitt blod

aldrig mer så ska vi hunsas till att hacka deras jord!

Irland

Där har jag aldrig varit rent fysiskt. Men i tankarna är jag där rätt ofta nu eftersom jag snart ska spela på en irländsk afton. En sisådär 30-40 irländska låtar håller jag på att repa in. The Pogues med dess forne frontfigur Shane MacGowan kan man inte gå förbi när man söker efter irländsk musik. Egentligen är det väl ett under att denne rumlare och suput fortfarande lever. Enligt hans egen utsago har han aldrig skrivit en låt nykter eftersom han i princip aldrig varit nykter sedan 12-årsåldern. Visst säger han säkert så för att odla myten om sig själv, det finns ju olika berusningsstadier och låtar uppkommer knappast när man är dyngfull. Det finns absolut inget romantiskt med försupna konstnärer och Shane har väl numera supit bort det mesta av sin kreativitet. Men ur dessa "living on the edge" artister uppstår det stundtals konst som är så ren, naken och självutlämnande att den formligen suger musten ur dig. Och Shane själv är en mästare på att avslöja förljugna romantiska föreställningar. I Fairytale of New York, Pogues största hit, klär han av julen. Denna låt brukar numera flitigt spelas i radion kring julen. Men julen utgör bara själva ramhandlingen. Egentligen handlar den om kärlek, längtan och av missbruk grusade drömmar, så som det tedde sig för två immigranter efter andra världskriget. Så nu mina vänner, är det dags att kasta ut och klä av julen.

It was christmas eve babe, in the drunk tank...

Se, lyssna och njut här:

http://se.youtube.com/watch?v=Ff3aoSyYOVs&feature=related

Min egen irländska identitet håller nu på att ta form. Jag strävar inte efter att bli lika försupen men skägget har odlats och det är till och med glesare än Shane Mac Gowans. Därför vågar jag bara spara bockskägg. En låt i irländsk tappning håller jag också på att snickra ihop. Den handlar om en irländsk smed på 1000-talet som blev bortrövad av vikingar och såld som träl uppe i kalla norden. Jag hoppas att den ska bli färdig till spelningen. Här är annonsen:

http://www2.vetlanda.se/lillamathuset/main.asp?siteid=1

Veckans fynd!

En signerad Jan Sparring skiva "Sången om en ny värld". "Vänliga hälsningar Jan Sparring" står det. Ska jag nu tolka detta som att Jan hälsar till mig från den nya världen? Eller kan det handla om en ren slump? Hur som helst är jag en stor beundrare av Jan Sparrings barytonstämma och så fort min vinylspelare är fixad ska jag njuta av detta fynd.

Priset?

Fem kronor på Erikshjälpens second hand butik.

Gott nytt år från ett vinteride

Denna bloggare har gått i vinteride och kommer att stanna där ett tag till. Det går dock fortfarande bra att lämna tips. Ha det bra alla så länge och gott nytt år. Vi hörs!